Tankar om tiden som är nu

Jag ligger bredvid en snusandes och småsnarkandes bebis för att jag följer mitt hjärta och vill vara nära om mardrömmarna slår till i förkylningens spår.

Jag väljer och följer mitt hjärta.

Började skissa på en statusuppdatering på Facebook, som bara skulle hamna fel. Ignoreras, förlöjligas och kanske om jag haft tur provoceras.
Tar den här istället.

Problemet med Sverigedemokraterna är inte Sverigedemokraterna. För de är aggressiva och inte så klyftiga, på sikt kommer de självförstöras inifrån.
Men innan de gjort det är de som en obehaglig indikator på tidens läge.
Inte för alla otäcka, hatiska, elaka och idiotiska kommentarer deras partimedlemmar kläcker ur sig i diverse media. Utan för att så många i tysthet hejar på och håller med, som flugor dras till skit samlas en tyst massa i sitt stöd för detta parti med dessa medlemmar och åsikter. Den tysta massan kommer rösta och sitta hemma i tv-soffan och känna sig mer med än utanför när valsiffrorna presenteras. Njuta av alla pk- förskräckta reaktioner, rysa till av vällust över hur alla andra partier måste tampas med sd och deras knätofsar. Småskrocka förnöjt inombords när kollegor föfärar sig över sds valresultat på lunchrasten.

Den massan som röstat på sd har växt fram ur något jag själv verkligen inte begriper. Kan bara gissa att det handlar mycket om besvikelse och frustrationer. Men de finns kvar och är en del av vår land och vårt demokratiska samhälle och de bekymrar mig stort. För de försvinner inte upp i rök efter järnrörskandaler och olaga hot rensat klart.

Största problemet med Sverigedemokraterna är inte Sverigedemokraterna utan deras väljare.
De som också väljer och följer sin hjärtan. De skrämmer mig.